27 januari 2010

arbetslöshet

Sakta men säkert så börjar den tränga sig på.. Den här orkeslösheten, tröttheten och tråkigheten.

Jag har all tid i världen till att göra allt, vadsomhelst. Men har ingen ork eller lust till någonting.
Ju längre tid man går hemma, desto jobbigare blir det att ta för sig nåt. Tillslut lämnar man knappt lägenheten. Jag vill åka till Västerås, men samtidigt så orkar jag inte. Jag SKA försöka ta mej ur det här, men just nu orkar jag inte...

Åh jag vet at du är trött på den där ständiga känslan, av att sitta fast, att känna sig fängslad
Man bor mitt i staden men har aldrig vart så ensam
Dagen blir natt o längtan blir ängslan
Men det känns som man har fastnat i ett gränsland,
där allting står still förutom klockorna som klämtar..
-Kapten Röd

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar